Condor på Bunker Festival II 22/8 2013

Jag har aldrig varit vid Parkteatrets scen tidigare. Förvåningen är därför stor när jag väl står där: Scenen, och därmed hela "festivalområdet" är att storleksmässigt jämföra med valfri mellanstor ungdomsgård, alternativt ett mindre Folkets Hus. Det är alltså på detta trånga utrymmet en av årets häftigaste festivaler ska äga rum. Endast en liten portion av festivaldeltagarna är framme i tid för festivalens första band: Condor. En gitarr börjar väsnas vilket får ett knippe hårdrockare att vända sig om. När ridån väl dras undan står de mest pigga festivalbesökarna redan vid staketet, medan jag själv antecknar från avstånd, i säkerhet vid baren. Första låten tuggar igång långsamt, men detta visar sig bli ett av ytterst få tillfällen man hinner andas och lugnt ta till sig alla intryck. Stunden är inte lång innan tempot ökar för att aldrig mer stanna av. Den enda egentliga paus vi ges är när det dyker upp nåt monitorgnäll, det handlar ju trots allt om festivalens första band. Visuellt inleder Condor med enbart röd belysning och en hel del rök, vilket ger intrycket att de åtminstone till viss del tänkt genom det där med image och framträdande. Från och med låt två bryter sig Condor dock loss från detta och kör med trist standardbelysning resten av spelningen. Sångaren Christoffer Bråthen låter genomgående mer krispig och skarpare till rösten än på de båda tillgängliga inspelningarna, och med tanke på att han knappt var myndig när nämnda släpp kom ut kan denna förändring mycket väl bero på anskaffad erfarenhet. Nytillkomna livegitarristen Kristian Ingvaldsen verkar desto mer oerfaren. Hans bidrag till showen består mest av att vara stilla och hela tiden vänd mot bandet, precis som om de vore kvar i replokalen utan någon publik att ta hänsyn till.

Livligt börjar det inte riktigt bli förrän under femte låten, härligt röjande "Thrasher's Attack". Egentligen behöver jag inte vara särskilt utförlig, låttiteln sammanfattar ganska väl vilken upplevelse som bjuds. Refrängen är av den typen som inte lämnar huvudet i första taget. En stund senare dras titelspåret ur deras enda EP "Speedwagon" igång, och det blir snabbt uppenbart att det handlar om en publikfavorit. Här höjs temperaturen ytterligare ett snäpp, publiken tjuter till rejält och bandet ser till att dra näring ur responsen. Nu ger de mer än någonsin tidigare, och efter denna självförtroendeboost behåller de den högre temperaturen under resten av spelningen (livegitarristen Ingvaldsen får dock fortfarande aldrig för sig att vända sig om). Efter en slö start bjuder Condor alltså till slut på ett stycke underhållande thrash, och jag kan inte undgå att smått ångra att jag stod borta vid baren och gömde mig. Det där med rök och enfärgad belysning de körde i början är inget unikt, och något har man upplevt innan (youtube:a Vampire live, för att ta ett exempel). Jag kan dock inte undgå att under hela spelningen önska att de hade fortsatt på det viset, för allt är bättre än trist mellanmjölkig standardljusshow. Dålig vill jag dock inte kalla spelningen. Det är ett ungt band som fick den första speltiden, och upplevs därför mest vara där som uppvärmningsband. Ur den aspekten gör de dock ett gediget jobb. Efter framträdandet sprids nämligen känslan av att spelningen är över, och Bunker II officiellt är igång.