|
Äntligen.
Rockkvällarna har lyst med sin frånvaro ett tag nu. Bara några enstaka spelningar lite då och då. Äntligen så anordnas det en riktig rockkväll i Kristianstad med kombinerad skivförsäljning och flertalet konserter. Den lokala skivbutiken KompaktDisk har ansträngt sig för att få till något speciellt för den nordöstra hårdrockspubliken.
Kylan är påtalig och drar sig inåt i Nöjesmagazinets lokaler.
Det är mitt i veckan och runt 100 musikintresserade i alla åldrar har samlats för att få träffas och snacka av sig lite. Framförallt lockades de ut från centrum bort till vattentornet för att få släppa allt annat bakom sig och få sig en rejäl dos hårdrock.
CARNIVAL SUN
Först ut denna kväll var Carnival Sun, lite av ett lokalt band mer eller mindre. Med deras första och sprillans nya fullängdare Sun of a Bitch i bagaget tog de sig mod och klev upp på Nöjesmagazinets stora scen. Efter ett häftigt intro tuggar sig basljudet ut ur de slitna högtalarna. Det slår mot öronen och ljudet står inte allt rätt till. Efter en något knackig inledning så vänder spelningen och ljudet blir påtagligt bättre. Det bjuds på riktigt god bluesinfluerad hårdrock i hög klass. Niklas sjunger bättre efter några låtar, ja hela gruppen är mer samspelt några låtar in. Skogh tar plats på scenen och skjuter ner vartenda en på golvet med sina basvågor. Det svänger rejält. Extra kul blir det när trummisen Kenta Svensson från Overdrive kliver in på scenen och gör ett underligt gästframträdande. Han jamade med sitt munspel och fick in en helt annan ljudbild. Intressant. Avslutar starkt med att göra en cover på Saxons And the Band Played On. En halvtimmes högkvalitativ rock som inte lämnar någon besviken.
OVERDRIVE – Sveriges gladaste band
Knappa halvtimman senare hoppar fem överenergiska killar upp på scenen. Overdrive frontade av den nya sångaren Per Karlsson (Portrait). Det är ont om plats och de får trängas för att få plats. Scenen utnyttjas till fullo och det är full rotation bland bandmedlemmarna. Ljudet har blivit snäppet bättre sedan Carnival Sun spelade. Mycket högre och tyngre. Att stå där och lyssna på ett band som bildades i början av 80-talet med en bra mycket yngre sångare på scenen idag, var som att lyssna på dem under 80-talet! Ingen man tänkte på då det inte fanns några vassa kanter. Allt klaffade och de var tighta.
Redan efter ett par låtar lägger Overdrive i överväxeln och river nästan scenen när de fightas om vem som skall få synas mest på scenen. Med senaste plattan från 2008 som skriker HÅRDROCK i titeln – Let the Metal Do the Talking, bjuds vi på några juveler. Där bland dem Army Of Darkness som aldrig tidigare framförts live. Den satt som en smäck! Rätt upp i fejset. Kenta trummar på och gör det för kung och fosterland. Gitarrena går glödheta och vår svenska gitarrhjälte Janne Stark visar verkligen vad han går för. Den mannen är ju helt bombsäker på vad han sysslar med. Kjell Jacobsson vill inte vara sämre och utmanar stark på flera livsfarliga gitarrdueller. Kenth Ericsson på bas vägrar hamna i skymundan utan han kör bort de andra och sliter ut sina strängar i ren kärlek till musiken. Nästan en timme senare när de kliver av så har undertecknad svårt för att stå still.
TOKYO BLADE
Kvällens huvudakt och nostalgitripp skulle Engelska kultbandet Tokyo Blade stå för. Så fort de klev ut på scenen tänkte jag -Vad är detta? Förväntningarna på att de skulle återspegla sina glansdagar från 80-talet med färgglada kläder och stort hår plus massor med smink gick i tusen bitar. Ett kultband som har gått och blivit ”bara ett band”. De turnerar just nu klädda nästan enbart i svart och ser ut som vilket hårdrocksband som helst.
Att Tokyo Blade kantats av många medlemsbyten har gjort att deras sound ändrats sig allt efterhand. Men trots att det bara består 25% av orginalbandet så vill man fortfarande ha den här 80-tals känslan. Den blev vi blåsta på. Både visuellt och ljudligt så var det långt ifrån 80-talet. Det var hårdare musik och hårdare killar. Enda kvarvarande medlemmen Andy Boulton på gitarr, krånglar inte till det utan försöker bjuda publiken på det de vill ha. Han showar och byter ofta hörn med basisten Frank Sapardi.
Allt kändes först så negativt. Fram tills jag koncentrerade mig på den nye sångaren Chris Gellen. Han såg fördjävlig ut och utseendemässigt passade han inte in i bandet utan kanske borde poserat i Backstreet Boys! Sjunga det gjorde han i alla fall bra och hans röst föll inte långt ifrån orginaltutan Alan Marsh register. Chris hade en helt egen stil och rörde sig på scenen som en sengångare på speed! Hans sång växte mer och mer och han arbetade ner muren jag hade rest. De var lite trögstartade men allt efterhand blev de varma i kläderna utom trummisen Lorenzo Gonzales. Han spelade trummor som om han lekte i barnrummet. Fanns ingen som helst sammanhållning i hans spel. Dessutom lät trumljudet fördjävligt.
Till skillnad från gitarren och basen som lät riktigt bra. Dock saknades det en gitarr och det blev lite svagare ljudbild pga det. Hade behövt det där lilla extra knuffen som en andra gitarr gör. De ska ha ett stort plus för att de verkligen försökte få igång publiken och peppade dem frekvent. De bjöd även på en riktigt bra låtskatt med låtar som
Love Struck, If Heaven Is Hell och Night Of the Blade. Ja just det. Den där muren jag rest mot bandet i början av spelningen sprängde de till sist i bitar när de ökade tempot och bjöd på en del överraskningar som en spännande cover på Rainbows odödliga hit Long Live Rock n Roll.
Tokyo Blade för ögonen idag. Nej tack
Tokyo Blade för öronen idag. Ja visst
LOVE STRUCK
SOMEONE TO LOVE
LIGHTNING STRIKES
MIDNIGHT
BLACKHEARTS
DEATH
UNLEASH THE BEAST
DEAD OF THE NIGHT
ATTACK
MONKEY BLOOD
LONG LIVE ROCK ´N´ ROLL
SUNRISE
IF HEAVEN IS HELL
HEAVEN
NIGHT OF THE BLADE
En mycket trevlig kväll och bara glada ansikten, om lite stelfrusna.
En kväll som gärna får en fortsättning. Det är lätt att ta sig till spelstället och ett inträde på ynka 150kr borde inbjuda fler musikintresserade till att gå på konsert. Skönt att inte alltid behöva åka hela vägen ner till Malmö eller Växjö för att få rocka loss.
Det finns några punkter som Nöjesmagazinet genast måste ta itu med och det är värmen. Det var så kallt i lokalen att ytterkläderna behölls på och flera stackare stod och knackade med tänderna! Dörrarna till både in/ut släppet och rökrutan stod på vid gavel hela kvällen så det var inte bara kylan som blev insläppt. Det var fullt av rök i hela lokalen och länge trodde jag att det var några som rökte inne, innan jag fick reda på att det var luften och röken utifrån som hade fritt inträde.
|
