|
Utan några större förväntningar på kvällens konsert möttes jag av ett sådant fullsatt KB som bara ett KB kan bli en gråtrist novembertisdag. En medelålders publik med allt ifrån kavajklädda herrar till Möllan flanörer. Och så väntade jag på att förbandet skulle starta, Madison Violet (KAN). Två alldagliga tjejer, som inte levererade något speciellt. Med dålig scennärvaro och inte speciellt gripande låtar. Efter detta klev Steven Forbert (US) på och började få igång publiken som växte sig allt större och större. Steven var rockig och svängig o eldade upp publiken inför kvällens huvudakt Ron Sexsmith. När publiken var igång smyger Ron sig upp på scenen och spelar en melankolisk balad tillsammans med Steven. En duett som greppar publiken med sin charm. En riktigt bra kombination som svängde fint till publikens glädje. Efter att Steven var klar så väntade publiken spänt och förväntansfullt på att Ron Sexsmith skulle dra igång. Och så äntligen äntrar Ron och hans 3manna band scenen till publikens jubel. |
||
![]() |
//Magnus Chakéll |
|




