Det var sommar och det var år 2002 och jag hade precis lyckats få en spricka i ena foten, så det var kryckor som gällde, men dessa skulle inte få stoppa mig från festivalandet. Första anhalt var lerparadiset, ”Mudskilde”. Som tur var så var detta ett relativt torrt år så jag festade på i vanlig ordning, gick konstigt nog bättre att hoppa runt på kryckorna med mindre blod i alkoholomloppet. Raggningen likaså var en höjdare med kryckornas hjälp, flickorna tyckte tydligen synd om mig... Testade självklart att hoppa på som bara den och pladaskramla precis framför väl inspanat mål, blev dock en del mindre lyckade försök i mellan åt.
Inne på festivalområdet så var scenerna handikappanpassade, vilket passade mig väldigt bra. Träffade under Rammstein-konserten rullstolsburen kille och hans assistent, dessa hade varit smarta och preparerat hela rullstolen med danska goda pilsners. Hjälpsam som man var så hjälpte man såklart till att förtära dessa så rullstolen skulle gå lättare att rulla i leran. En helskön konsert helt enkelt, aningen längre avstånd till scenen än vanligt men dock med bra utsikt.

Efter att ha staplat runt 1 vecka på Roskilde så kände jag mig redo för ett nytt kryckäventyr, denna gång var det jag och min vän Olle som fick ett infall och bestämde oss för att åka upp till Värmland och Arvikifiera oss med Bengan Alsterlind. För att genomföra detta på lämpligast billigast sätt så blev det liftning och busstur. Väl där så hade man hmm ”slarvat bort biljetten” så vi satte oss i skogen utanför och väntade in mörkret (som aldrig kom) så vi lättare skulle kunna ta oss in… Efter några timmar med tusentals mygg och andra roliga kryp så kom det helt plötsligt från ingenstans två flickor som satt sig och urinerade ganska nära oss. Hur hade dessa tagit sig ut i skogen så lätt? Tydligen så var det väldigt lätt, trotts kryckor, det var bara att lyfta lite på staketet så va man inne. Vi handikappade måste väll ha lite fördelar…även fast jag är emot plankning i vanliga fall. Arvika var som väntat smålerigt och kryckorna sög sig fast fint i marken. Uppfann i denna lervärld en ny sport för de Olympiska spelen nämligen, Kryckhoppning över tält. Satsa stenhårt på att häva dig med kryckorna över tält av olika storlek, märk dock att det krävs olika mycket sving och böjfaktor beroende på tältstorleken. Lyckas du inte komma över tälten så lär du märka detta då någon mindre glad individ skriker något i stil med ”Förhbiip jäbiiiipla biip”. Svar du kan denna person är ”Jag övar inför OS”, ”Jag testar hur handikappanpassat Arvika är”, ”Jag snubblade på en lerpöl” (detta svar fungerar ej med rullstol), ”We are the Krycketeers” och i värsta fall så ”You wanna fajt, fajt my krycka”. Men de flesta hoppen lyckades man fint med så det var för det mesta ingen fara.

Ingen handikappsramp vid scenen vad jag kunde hitta denna gång men jag rockade på hårt i alla fall till vår skånska stolthet Svenska Akademien. När det var färdigrockat så fick vi lift hemåt av en trevlig grabb med en fin bil från 1800-frösia. Kom några mil sen börja den ryka vackert. Vi blev då tvungna att knäcka en överbliven öl så vi kunde hämta vatten till bilen, återställare smakar alltid godast när det är för ”a good cause”.