Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Intervju med Disturbed | FESTIVALPHOTO
 

Intervju med Disturbed

Review690_taste_of_chaos_9439_lotta_m_disturbed

Disturbed firar tio år sedan första plattan släpptes. De består av David Draiman på sång, Dan Donegan på gitarr, Mike Wengren på trummor och John Moyer på bas. Musiken är hård, intensiv med mörka texter. De är nu ett av huvudnamnen Taste of Chaos-turnén. Festivalphoto mötte upp Mike Wengren och John Moyer för en liten pratstund om symbios-terapi med fansen, miljömedvenhet, europeisk arkitektur och att dricka öl ur benproteser.

Nya skivan är kanon, vad handlar den om?
Vår sångare David har alltid ett svart moln som följer honom, så han har aldrig brist på material att skriva om. Vi skriver om verkliga händelser, tyvärr har det på senaste tiden inte varit bra erfarenheter men det finns mycket att skriva om.

Hur kommer en låt till?
Vi börjar med ett gitarr-riff som Danny (Dan Donegan red. anm) kommer med, så strukturerar vi upp resten av låten. Då har vi en grov idé om vad vi vill ha, därefter tar vi upp det med David som kommer med en melodi och så tar vi det vidare. Vi är inte ett band som går in i studion och skriver 50-60 låtar. När vi hör ett riff, en takt och sångstruktur så vet vi direkt om det kommer fungera eller inte.

Ni är lite mer miljömedvetna på detta album, vad gör ni som band för att rädda vår planet?
- Vi gör ingenting. Vi kör disel... nej, jag skojar. Vi är inga fanatiker men vi försöker. Tre av oss fyra är pappor och vi vill att planeten ska finnas kvar till oss och våra barn, så vi måste ta hand om den.
- Scenproduktionen designad så att även om det är den största produktionen vi tagit med oss ut på någon turné så får den plats på bara en lastbil. Istället för två eller tre som vi haft tidigare. Det är en faktor vi alltid är medvetna om, visst det sparar på pengar i bränsle men det sparar även på utsläpp. På vår förra turné var en av våra tröjor gjord i 100% återvunnet material. Delar av intäkterna från den gick till någon aktuell miljökatastrof, jag minns inte vilken. Även om texten är skriven om den globala uppvärmningen så är Davids texter så öppna för tolkning att den kan handla om vad som helst. Samtidigt som vi släppte skivan så inträffade det stora oljeutsläppet i Mexikanska golfen. Det var en olycklig tillfällighet. Men det kommer hända igen och vi måste lära oss hur vi ska minska antalet miljökatastrofer och begränsa deras omfattning när de väl inträffar.

Ni gör endel covers på era skivor, hur väljer ni vilka låtar ni ska göra?
Vi försöker göra något som är roligt och mer av en utmaning. Det är lättare att ta en rock låt och göra ett cover. Men att sätta sin egen stämpel på det är svårare. Vi gjorde tillexempel Judas Priests ”Living after midnight” den gjorde vi en cover på, vi gjorde inte så mycket vår egen version av den. Om man däremot tar ett band som är helt utanför vår genre blir det mer utmanande.

Vad kan vi vänta oss kvällens föreställning?
- Vi försöker få med kraften och intensiteten, musiken är rytmisk och stark, texterna är självrannsakande och när man kombinerar detta så får fansen något med sig hem. Vi kallar oss Disturbed (”störd” red. anm) för att man kommer hit för att släppa ut alla störda känslor. Låtarna handlar om den mörka sidan både emotionellt och erfarenhetsmässigt. Alla känner sig vilsna, förrådda och ensamma ibland och alla kan identifiera sig med det. David gräver djupt i de ämnena och alla kan relatera till det. När man kommer till föreställningen och känner den kraftfulla musiken så går man härifrån lättad. Det är därför vi spelar den musiken vi gör, det är terapi. När vi är på scen så delar vi terapin med våra fans och det är en symbios mellan oss och fansen.
- Tidigare har vi bara litat på energin i musiken, idag kommer ni bli bortskämda. Vi har med oss en stor scenproduktion som vi rent logistiskt inte kunnat ha med oss tidigare eftersom det blir för dyrt.

Vad har ni för tidsfördriv när ni är på turné?
Det beror på var vi är. I Europa går vi gärna ut på stan, det blir mycket pub-rundor när vi är här. I USA kan man inte gå runt i städerna på samma sätt. Städerna är byggda för att man ska köra överallt men när man kommer till ställen som Stockholm där det är stora områden i centrala staden där bilar inte ens får köra. För oss är arkitekturen fantastisk, vi är vana vid glas, stål och stora köpcentrum. När vi kommer hit så finns det historia, så för mig är det ett stort tidsfördriv. Om vi har en dag ledigt på turnén så spenderar jag 5-6 timmar med att bra gå runt i staden och sen 5-6 timmar i baren på kvällen.

Vilka är era favoritband på turnén?
Vi har precis avslutat en turné med Halestorm så vi har kommit dem nära, vi uppskattar verkligen att höra och se dem uppträda varje kväll. Men samtidigt så känner vi Buckcherry och Papa Roach sedan länge. Vi har inte turnerat med Buckcherry tidigare, bara gjort några shower. Vi känner Papa Roach sedan vår första skiva och har gjort Ozzfest med dem. Det känns inte som jobb direkt utan bara som man är ute med ett gäng kompisar.

Hur ser framtiden ut?
Vi kommer fortsätta vår karriär så länge som möjligt. Vi ser upp till band som Metallica som har gjort det här i 30 år, vi har gjort detta i tio år och hoppas få fortsätta turnera och släppa fler skivor. Vi har en hel serie med turnéer planerade, först USA, sedan Australien och Nya Zeeland. Därefter kommer vi tillbaka till Europa till festival säsongen och avslutar med lite mer datum i USA. Då är vi i slutet av sommaren, början av hösten nästa år och då börjar vi förhoppningsvis med nästa skiva.

Vad är det mest störda som hänt på scenen?
Vi hade ett fan som kastade upp sin ben-protes på scenen, vi signerade den och sedan fyllde han den med öl och drack upp det. Jag vet inte om det blir mycket mer stört än så.

Hovet, Stockholm 17/11-2010

Writer: Liselott Lindberg
I don't have Facebook


|Home|