Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Park Sounds (festival) | FESTIVALPHOTO
 

Park Sounds (festival)

 Betyg

Review4669_SarahKlang03JP

Park Sounds är en endagsfestival i Huskvarna Folkets Park. Förutom att 9 band spelar live på två olika scener så är hela parken omgjord till en härlig utemiljö för barhäng, mat på en filt i gräset och lättsamt umgänge. En skön och avslappnad kväll helt enkelt. Upplägget är bra men har en hel del utvecklingsmöjligheter för att ge den där riktigt bra helhetskänslan. Musiken på Park Sounds brukar gå i tonerna av punk och pop med inslag av rock n’ roll. Så även i år. Här kommer ett kort sammandrag av några av akterna under kvällen.

Grant
Grant utgörs av Caroline Cederlöf med musikervänner och hon är för kvällen utrustad med tamburin och tokmönstrad klädsel. Det är en tjej med en modern lite hes, lågmäld popröst där de lagt på mycket eko som ger en soft stämning till bandets sköna melodier. Det här är mer musik att softa till än som drar igång en fest. Låtarna känns välskrivna och de har en bra dynamik som håller intresset vid liv. Mina associationer går en sväng till Melody Gardot. Själv beskriver Caroline Cederlöf sin musik som trashig glampop.
Caroline är engagerad och trovärdig under låtarna men sen blyg och provocerande lågmäld i det lilla mellansnack som är. Ska man promota en ny skiva är det ju bra om man vågar prata så att publiken hör vad man säger…..
Övriga tre bandmedlemmar gungar försiktigt i tempo till sina instrument. Kanske är just försiktigt ett ord som passar bra på årets inledning av Park Sounds men det är ju så det ska vara. Soft stämning som sen ökar för varje timma och band.

Sarah Klang
Sarah ställer upp med ytterligare 6 bandmedlemmar på Teaterladans scen ikväll.
Hon kommer själv in i helvit klänning som skapar en stämningsfull kontrast till övrigas helsvarta kläder dekorerade med var sin röd ros i skjortfickan.
Hennes sätt att sjunga är också stämningsfullt. Sarah har en otrolig röstkapacitet och låter stämbanden leka med tonerna. Låtarna utstrålar ofta ett vemod samtidigt som det finns en bakomliggande styrka i musiken som gör den intressant och ger mersmak.
Sarah har hyllats som en stor talang och nu när hon startat sin första turné kommer nog ytterligare lovord strös över henne och bandet. Tillsammans skapar de en helhet som lockar in publiken i en förtrollad stämning. Här pratar vi inte upptempo utan en genuin och lugn musikupplevelse som hade tjänat på ett lyft någonstans på vägen.

High Tyde (UK)
Ett gäng unga musiker som spelar Brittisk indiepop….. Ja vad mer ska man säga? Britter är ju kända för att vara lite bleka så här års….
Beskrivande text brukar komma till mig enkelt men även min hjärna intar en blek position när jag ska beskriva det här bandet. Kanske säger det mer om min musiksmak än om High Tyde. Ni som var på plats får avgöra.
Det här är inte dåligt, det är ok, men det känns helt enkelt profillöst. Låter som mycket annat i samma genre så gillar du den här typen av musik så är det helt klart värt en lyssning. Det är nog det som krävs för att en liveupplevelse ska kännas relevant med det här gänget.
Några låtar sticker ut och jag kan lätt tänka mig dom på P3’s spellistor i sommar.

Jeff Rosenstock (US)
Det blev en vanligt inledning där bandet redan stod på scen och hälsade välkommen när publiken kom. Sannolikt för att det tajta schemat gjorde att soundchecket knappt hunnit tystna innan dörrarna öppnades. Jeff är en karismatisk amerikan men långt ifrån den gruppen karismatiska män som helar folkmassor i direktsänd tv……. Snarare är nog Jeff en av dom som de gärna skulle vilja driva djävulen ur…. Han är som han är och ber inte om ursäkt för det. Även om det står ”Vegetarian” på hans linne så är det inte vanlig sallad på bilden utan en vacker gräsväxt……han är inte heller helt förtjust i sin president får vi reda på.
Ordet Trashpop kommer upp i mitt huvud när jag hör och ser Jeff spela. Det här är skitigt, röjigt och helt opolerat. Till vissa delar punkigt och lika ofta rockigt. Det finns en melodisk grund som håller ihop låtarna. Det är många tempoväxlingar men som alltid landar i ett härligt tokröj.
Om jag tidigare i det här sammandraget av Park Sounds har efterfrågat mer energi på scen så är det önskemålet uppfyllt nu. Jeff studsar omkring med gitarren och ser mellan varven helt galen ut men han utstrålar en äkta glädje över att få stå på just den här scenen, just ikväll.
Jag älskar verkligen artister som har roligt på scen och visar det!
Det här är en artist som får igång festen på allvar!

Discopunk
Glitter och glam är det som möter publiken i Rotundan när Discopunk går upp som sista band före kvällen huvudnummer The Hives. Lättsam pop med inslag av lite indie. Klassiskt byggda melodier a’ la ABBA och där riktigt tung bas får både publik och väggar att börja röra sig i takt.
Flera har spått detta bandet en lysande framtid och de har nog alla förutsättningar för att ta sig igenom bruset av alla som vill höras och synas. De förstår vad som krävs för att underhålla och gör sin grej. Det är mycket spex, leenden och partymusik giget igenom.
Publiken gillar dom i alla fall och de är definitivt ett av de band som får mest jubel på Park Sounds i år.





Writer: Elise Pavicic
I don't have Facebook


|Home|