Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
30 Seconds To Mars + support, Arenan Stockholm 10/3 | FESTIVALPHOTO
 

30 Seconds To Mars + support, Arenan Stockholm 10/3

 Betyg

Det är tydligen fler än mig och min syster som vill se 30 Seconds To Mars denna afton. När vi anländer en halvtimme före insläpp är det flera hundra meter kö, och av skräpet längst fram att döma har folk spenderat större delen av dagen här för att vakta sin plats. Det slår mig att det var väldigt länge sedan jag var på en spelning där man faktiskt vill stå längst fram, skrika och sjunga med och inte bara dricka öl och headbanga.
30 Seconds To Mars är bandet som fångade mig direkt med den fantastiska låten Kings And Queens, och efter att ha hört första plattan blev jag frälst. Att trosvätaren och skådespelaren Jared Leto är i spetsen gör det ju inte mindre intressant. Det här är någon slags annorlunda rock, numera med lite U2-vibbar, fast inte riktigt lika mjäkigt.

När vi kommer in på Fryshusets arena har första förbandet redan börjat. Det är en Amerikansk kvintett med två trumslagare, varav den ena använder sig av såväl golvpuka som liggande och stående plåttunnor. Street Drum Corps heter dem och det här är ett riktigt imponerande gäng. Musiken är experimentell punkrock och det är riktigt svårt att stå still när de kör, vilken spelglädje, vilken känsla! Publiken får de med sig på en gång. Vill ni höra något intressant, kolla in det här bandet.

Andra förbandet, Danska rockbandet Carpark North, är även dem ett glatt gäng med skön attityd. Musiken har en del elektroniska inslag vilket gör det hela lite mer intressant. Sången är stundtals lite väl mesig och nasal, men visst finns det potential i det här bandet och de får mycket jubel från publiken. Radiorock, fast lite bättre.

Efter att Danskarna lämnat scenen fälls ett gigantiskt svart skynke ner framför oss och det börjar riggas upp bakom. En dryg halvtimme passerar och publiken börjar bli otålig och sätter igång och nynnar. Ska det ta sådan här lång tid? Strax därefter hör vi introt Escape från nya albumet This Is War och det svarta skynket släpps med en smäll. Medlemmarna från Street Drum Corps står med stora vita flaggor och ut kommer bandet till det öronbedövande jublet. Storslagen entré – CHECK.

Första låten är nya Night Of The Hunter och detta sätter ribban för hela konserten. Det är energiskt och maffigt. Publiken hoppar, klappar och sjunger med. I andra låten Attack är det allsång så taket lyfter, jag har aldrig varit med om något liknande.

På tal om allsång. Det sjungs med i varenda låt, och så fort en låt tagit slut börjar publiken sjunga efter mer. Favorittippade låtarna från andra och tredje albumet kommer en efter en och svetten bara rinner i folkmassan.

Återkommande gånger är medlemmarna från Street Drum Corps med på scenen och skapar mystik. Iklädda scarves som täcker ansiktena lyser de på oss med strålkastare, stampar takten och dirigerar handklappningar. På en stor duk får vi se både videos, bildspel och liveklipp från kvällens konsert, då det finns kameramän runtom scenen som filmar hela kalaset.

Mitt i konserten lämnar alla bandmedlemmar scenen förutom Jared, som är kvar ensam med den akustiska gitarren. Det är mörkt i lokalen förutom strålkastaren som lyser upp honom. Han spelar 100 Suns och publiken ackompanjerar med bakgrundssången, precis som på skiva. Vilken stämning.
Det fortsätter i samma spår med A Modern Myth och han ber oss hålla upp mobiltelefoner eller tändare och sjunga med. Man kan inte göra annat. Det här är ju helt fantastiskt.

Det blir röj igen till The Kill. Jared drar fram oss mot scen och uppmanar både till crowd surfing och moshpits. Tar fram vattenflaskor och kastar ut i folkhavet, för ”a lubricated audience is a happy audience!” Jo man tackar. Jag undrar vad han syftar på och finner direkt svaret i alla tjejers gallskrik...

Men faktum är att han är fantastisk som frontman. Han är karismatisk, lekfull och pratar mycket med publiken. Han far runt från kant till kant, klättrar upp på både trumset, monitorer och kravallstaket och vågar sig till och med kliva ut i publiken och sjunga. Det är ingen tvekan om att han äger både scen och publik, resten av bandet är lite blygare av sig.

Efter att sista låten spelats och bandet gått av sätter publiken igång och sjunger, skriker och stampar med fötterna. Bandet går på igen och Jared drar fram sin mobiltelefon för att få ett par fina kort till hans twitter. Sedan drar han upp folk från publiken som får vara med på scenen till sista, självklara låten Kings And Queens.

Det enda vi får höra från den första skivan är Capricorn (A Brand New Name) och den utförs akustiskt. Jag förstår inte varför. Vad är grejen med att hoppa över en hel skiva? Det, tillsammans med den långa väntetiden är de enda minusen ikväll. Men bortsett från det... Känslan ikväll är total lycka och samspelet mellan publik och band gör att jag ger den här spelningen fem stjärnor. Något annat vore helt enkelt för lite för att göra upplevelsen rättvis.

SPELLISTA
1. Escape
2. Night Of The Hunter
3. Attack
4. Vox Populi
5. From Yesterday
6. A Beautiful Lie
7. This Is War
8. 100 Suns
9. A Modern Myth
10. Capricorn (A Brand New Name)
11. The Kill
12. Closer To The Edge
13. Search And Destroy
14. The Fantasy

Extranummer
Kings And Queens

Writer: Emily Lövstrand
I don't have Facebook


|Home|