Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Vinterrocken 2010 | FESTIVALPHOTO
 

Vinterrocken 2010

 Betyg

Review380_Vinterrocken_20100212_Drop_the_Bombs_1021

Vinterrocken 2010 (Folkets Park, Oskarshamn)

Termometern visar -3 grader, men inne på Folkets Park i Oskarshamn rockar Vinterrocken i full gång. Kvällens repertoar ser spännande ut, och jag beger mig in i värmen för att utforska det som bjuds på.

Med ett tunt publikhav äntrar de svart- och vitsminkade herrarna i Clowntown scenen. Det är minst sagt inte en mjukstart på kvällens tillställning, nej nej, metal med inslag av melodiska riff och svensk punk är vad som sprudlar från scenen klockan 18:00 denna fredagsafton. Trots det låga publikengagemanget orkar den ene i bandet hoppa från trumplatån hela två gånger inom ett lopp av fem sekunder. Jag tycker det är tråkigt för bandet med så dålig publik, men creds till killarna som trots detta inte tar någon skit.

Vår februarikväll fortsätter och upp på scenen kliver psykadeliskt influerade Pushinsky. Publikhavet har jäst något och de stiliga bandmedlemmarna bjuder oss på en lugn men kraftfull halvtimme fyllt av markanta basriff, en gästande kör, en Alphaville-cover och för att inte tala om en scennärvaro så det heter duga. Det är så man blir infångad i denna melankoliska men bestämmande musik och verkligen inte vill att det ska ta slut.

Det har blivit dags för kvällens tredje grupp att inta Folkets Park scen. Drop the Bombs släpper bomberna sina med en blandning av punkrock och high school-rock. Publiken har närmat sig scenen och till bombkillarnas musiksvängar går folket loss på varandra. Stämningen har minst sagt varvats upp sedan jag anlände till kvällens festiviteter, något som jag tror inte bara uppskattas av mig men även av besökarna och framförallt arrangörer och de spelande.

Klockan har slagit 20:15 och som vi alla vet börjar artisterna aldrig spela vid utsatt tid. Hur som helst är Bury Your Weakness näst på tur att ta över scenen och vår uppmärksamhet. Publiken är till början liten tills sångaren, eller ska jag säga skrikaren, i bandet kaxigt kallar dit folket. Framme vid scenen råder härefter en anarkistisk stämning när de små skrikande pojkspolingarna i bandet intar sin kaxiga jargong. Energi må de ha till att skrika och gunga fram och tillbaka, men snart är det väl läggdags?

Lite synd är det att publikmängden är så liten. Tyvärr får det mig att lämna festivalen efter dessa fyra band. Det låga engagemanget hos Oskarshamnarna avspeglar sig i mitt humör och jag beger mig smått likgiltig tillbaka till bilen och kör hemåt. Festivalen förtjänar fler engagerade besökare och jag tror att kvällen vore bättre om så var fallet.

Writer: Jimmy Tang
I don't have Facebook


|Home|