Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Intervju med Hellyeah | FESTIVALPHOTO
 

Intervju med Hellyeah

Review3477_Vinnie_Paul

Är det något som Vinnie Paul är känd för så är det sin medverkan i bandet Pantera. Men det är inte därför han är på besök i Stockholm denna gång. Två år efter hans brors död så bestämde han sig för att gå med i ”supergruppen” Hellyeah. Nu är det 8 år senare, och fjärde albumet Blood for Blood är på väg att släppas.

Vad är dina ord om nya skivan?
- Eftersom det är våran fjärde skiva så har bandet verkligen mognat som musiker. Vi har växt som grupp. Jag tycker vi har fått soundet som vi har letat efter ett tag. Och det känns verkligen som vi har uppnått vårt mål. Vi är exalterade, och ser fram emot att spela låtarna live. Det känns bra! Responsen vi har fått har dessutom varit väldigt positiv. Och det får man inte alltid när man gör en ny skiva, så det är ett gott tecken.

Så fansen kommer tycka om den förmodligen?
- Om du är ett Hellyeah-fan så kommer du älska den! Om du är en av de personerna som inte vet om du gillar Hellyeah så kommer du älska den. Om du är en av de personerna som inte gillar Hellyeah, men ändå ger den en chans, så kommer du älska den. Nej, men det är verkligen så jag känner. Jag känner mig självsäker.

Öppningslåten var verkligen tung. Kan du berätta om den?
- Den heter ju precis som albumet, Blood for Blood. Eller Sangre por Sangre som det blir på spanska. Det är inget direkt meningsfullt bakom det, utan Chad gillade hur det lät. Ibland är det coolt att kunna kommunicera på ett annat språk än ditt modersmål. Meningen bakom låten är väl den att det finns så många saker här i världen som folk behöver betala ett pris för. Som att man kan skjuta någon till döds, spendera 2-3 år i fängelse, och sedan är du ute. Eller att staten kan driva folk ur deras hem utan att blinka. Och om man ser tillbaka på talesättet en tand för en tand, ett öga för ett öga, blod för blod, så skulle man nog tänka en gång extra innan man gjorde någonting sådant. Alltså att om jag dödar en person, så kommer någon döda mig. Den gamla skolans mentalitet. Om du tar något från mig så tar jag något från dig.

Skulle du beskriva den som en politisk låt?
- Alltså man kan ju anpassa den efter egna erfarenheter. Den kan likväl vara om ett förhållande. Men man kan absolut få in politiken där i. Fast albumet i sig handlar mer om att se på saker från en underdogs perspektiv.

Hur skulle du säga att ni har utvecklats?
- De två första skivorna var väldigt breda och varierande. Vi gick ihop som grupp och gjorde saker som vi inte kunde göra i våra andra band. Vi ville experimentera med olika musikstilar som t.ex. sydstatsrock, blues, rock’n’roll, heavy metal och så vidare. Bara ha kul helt enkelt.
Vi började som kompisar som bara hängde, drack öl och grillade. Så när vi hade fått ur oss allt experimenterande så ville vi tillbaka till våra metal-rötter på albumet Band of Brothers. Och med Blood for Blood så ville vi fortsätta på samma väg, men gå djupare som låtskrivare. Vi ville skapa de bästa låtarna vi någonsin kunde. Och det kändes som det var helt rätt att göra den nu rent karriärmässigt.
Sedan ändrade vi tanke angående producent. Jag har producerat de första tre skivorna, så vi var överens om att prova på något nytt. Vi beslutade att Kevin Churko skulle komma ombord. Jag träffade honom i Las Vegas för några år sedan, och jag gillade verkligen honom som person. Så när vi klev in i studion och satte igång så var det något helt annat, på ett positivt sätt. Jag fick vara trummisen istället för ingenjören, producenten och mixaren. Det blev att jag fick en helt annan fokus på trummorna. Och om jag ville kunde jag bara dra iväg och festa i Vegas, komma tillbaka 10 timmar senare och höra vad Chad hade spelat in.

Men det kändes bra för dig att bara överlåta det till Kevin då?
- Jag tyckte verkligen om det. Efter att ha varit så nära i vartenda projekt som jag varit en del av innan, så var det uppfriskande. Jag hoppas vi gör samma sak tills nästa skiva också.

Hade ni någon speciell inspiration för det här albumet?
- Som jag sa innan så ville vi göra den ultimata Hellyeah-plattan. Det var dags att göra skivan som folk alltid trott på att vi kan göra. Vi gick in i studion och jobbade riktigt hårt, och såg till att varje del kändes bra. Nu när jag lyssnar på låtarna så finns det ingenstans jag tänker att vi borde gjort något annorlunda. Det är som en Picasso-målning, den är perfekt. Vare sig folk kommer älska eller hata den, så har vi gjort skivan som vi vill ha den.

Det måste ändå varit rätt häftigt att spela in i Las Vegas?
- Absolut! Jag köpte hus där för fem år sedan. Jag uppskattar nöjeslivet som finns i staden. De flesta ser det säkert som ett ställe dit man åker för att bli full och spela. Men för mig är det så mycket mer. Det finns många bra shower som inkluderar fantastiska musiker. Jag är verkligen inte den som sätter mig på sofflocket när jag kommer hem på kvällen. Jag går ut varje kväll i veckan. Du kan vila när du är död. Det finns för mycket roligt att uppleva i den här världen, istället för att sitta hemma och spela TV-spel. Nej, i så fall är jag hellre på strippklubb, eller i någon bar, eller kollar på något band som jag gillar.
Ironiskt nog så låg Kevins studio i Vegas, typ 3 kilometer från mitt hus. Många kan säkert tänka att det är svårt att fokusera när man är så nära Vegas, men vi hade ett bra flow. Alltså det var inte många gånger vi var i studion tillsammans. Tom är mer av en morgonkille som gillar att gå upp tidigt och göra kaffe och frukost. Han var oftast i studion klockan 11.00. Och det var Kevin också eftersom även han är mer en morgonmänniska. Sedan jobbade de i 4-5 timmar, tills Tom var utsliten. Då var klockan runt 16.00 då jag brukar vakna upp. Sedan kom jag till studion runt 17.00, spelade in trummor i två timmar, nästan som ett träningspass. Efter det drog jag hem och duschade, och sedan blev det till att festa hela natten lång. Chad brukade komma in efter mig runt 20.00, och höll på med texter och sång hela natten lång. När han var klar kom han och väckte mig vid 06.00 och tvingade mig ur sängen eftersom jag måste lyssna på hans sång. Då hade jag kanske sovit i någon timme och är fortfarande rätt berusad från min utekväll.

Hur känns det att släppa sitt fjärde album nu då?
- Det är rätt kul att vi har gjort fyra skivor efter att ha varit ett band i 8 år. Pantera hade ju fem studioalbum. Vi släppte en skiva vartannat år liksom. Och det känns som Hellyeah är på samma nivå. Vi kanske till och med får ihop det femte snabbare än så. Och vi har jobbat hårt för det. Vilket vi har sett fungerat bra i USA, Kanada och Australien. Det har varit lite långsammare i Europa, men vi känner ändå att det här är en viktig del av världen som vi vill spela i. Så i augusti kommer vi hit för att turnera. Startskottet går på Wacken Open Air, och efter det blir det några festivaler till. Sedan hoppas vi att vi kan komma upp hit till Stockholm för någon spelning. Egentligen börjar turnén redan om någon månad i Kanada, för att sedan fortsätta runt om i Nordamerika till juni. Det roliga är ju att vår skiva inte släpps förrän 9 juni, så vi kommer få testa låtarna lite innan.

Hur kommer det sig att ni heter Hellyeah?
- Hur vi fick namnet var rätt galet. Men betydelsen är att det är det starkaste sättet att säga ”ja” på. Om jag till exempel frågar dig om du vill ta några drinkar lite senare och du verkligen vill haka på så mumlar du inte något, utan du säger ”hell yeah”.
Men som sagt, hur vi tog namnet är en intressant historia. Vi hade skrivit ungefär fem låtar till första skivan. Vi hade alla kommit med en massa förslag, men inget kändes rätt. Utanför studion stod en förstärkarlåda som vi hade fått en förstärkare i som skulle användas under inspelningen. Då sa Chad till alla att ”vad ni än kommer på, även om det är typ Green Dildo, så skriv det på lådan”. Och under tiden vi var i studion så kladdade folk allt möjligt på den där lådan. När vi sedan var inne på femte låten så gick Chad förbi och såg att någon hade kladdat Hellyeah, och vi tyckte alla det lät grymt. Och än idag är det ingen av oss som vet vem som skrev det. Någonstans känns det som Dimebag fick dit det på något sätt eftersom ingen annan har tagit på sig det i efterhand.

Writer: Hanna Hultman
I don't have Facebook


|Home|