Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Intervju med Behemoth | FESTIVALPHOTO
 

Intervju med Behemoth

Review3323_nergal

Behemoth är det polska bandet som slog igenom i början av 90-talet med sin black metal. En del har förändrats sedan dess, och musiken har utvecklats. Om några veckor så kommer deras nya fullängdare ”The Satanist” släppas, närmare bestämt den 5 februari. Just därför är sångaren Nergal på besök i Stockholm, och börjar med att berätta om konserten han var på kvällen innan.
- Det var första gången jag såg Ghost, även att vi har spelat på samma festivaler som dem. Fast då spelade de under dagtid, vilket medför att ljusshowen inte blir lika häpnadsväckande. Så jag var glad att jag fick se dem nu, och det var fantasiskt.

Vad kan du berätta om ”The Satanist”?
- Det är vår tioende skiva, som är inspelad i Polen. Mixad av Matt Hyde och mastering gjorde av Ted Jensen. Det har varit ett kreativt, kollektivt arbete. Alltså, jag kan egentligen prata i timmar, men det är de tekniska delarna. Men för mig är det våran mest ärliga skiva. Jag tänker inte försöka prata in folk på att ”det här är den bästa skivan någonsin”. Den har fått ett bra organiskt ljud, och jag är verkligen stolt över den.

Du arbetade med en svensk producent, Daniel Bergstrand. Hur var det?
- Vi har jobbat ihop innan. Han mixade Demigod och Apostasy, och han har även bidragit en del med trummor på vår senaste skiva Evangelion. Han har blivit en god vän till oss och han är väldigt proffesionell. Han har bra smak när det kommer till att producera trummor. Men vi känner oss alla som en stor familj, och att alla har något bra att komma med till bordet. Man kan få bra råd, och det hjälper till med en viss del av produktionen. Vi har verkligen varit många, vilket kan försvåra arbetet också. Så i framtiden tänker jag nog övervväga om det behövs så pass många för att skapa en skiva.

Hur såg arbetet ut med den här skivan?
- Det tog lite mer tid denna gång än vanligtvis. Dubbelt så mycket tid faktiskt. Vi började skriva i mitten av 2012, och i februari 2013 gick vi in i studion. I och med att vi drog över på tiden så blev även budgeten ansträngd, vilket innebar att vi spenderade mer än vad vi hade utrymme för.

Vill du beskriva omslaget?
- Helst inte faktiskt. Någon har målat det, så var och en ska få döma den själva. Det är svårt för mig att sätta ord på ett konstverk, just för att det är så individuellt. Konstnären heter Denis Forkas och är från Ryssland. Han gjorde ett fantastiskt jobb, enligt mig. Han använde ingen logo på framsidan, eller någon text. Jag tycker målningen är hypnotiserande och väldigt stark i sig. Vi har blandat i en del av vårt blod i målarfärgen. Och den har en djup symbolisk mening.
Vi förde en hel del samtal innan Denis började måla. Men jag hade stor tilltro till honom eftersom han har stor kunskap i det ockulta. Han är dessutom en person som skulle kunna lära mig en massa, någon jag ser upp till.

Varför valde ni att kalla albumet för ”The Satanist”?
- Jag kan inte tänka på en bättre titel för skivan. Den är ärlig, monumental och episk på samma gång. Folk kan göra sin egna tolkning av den, vilket är häftigt. Jag har ju så klart min egna defintion, men för mig handlar det mycket om vem vi är som människor. Att på något sätt omfamna den mörka sidan, istället för att radera den. Sedan är ju Satan en av de viktigaste arketyperna i västvärldens kultur. Det är som ett vapen, eller symbol, för frihet och frigörelse.

Är satanismen tilltalande för dig? Kallar du dig själv satanist?
- Jag antar det. Men bara för att skivan kallas ”The Satanist”, så betyder det inte att jag är det. Det är rätt komplext. Jag älskar symbolismen bakom det, och jag kan definitivt relatera till den. Men min definition är rätt så flexibel och förändras hela tiden. Jag är inte en person som ser något i svart eller vitt.

Hur tror du fansen kommer ta emot skivan?
- Ärligt talat så tror jag de kommer älska den. Jag vet att det låter arrogant, men de flesta fans gillar att vi kommer släppa nytt. För tre år sedan var det ju inte säkert att vi skulle spela in något mer. Så det känns som de är glada att vi levererat ny musik. Sedan släppte vi ju en singel nyligen, och i recensionerna var åtta av tio är positiva. Visst, det känns bra, men min värld skulle inte kollapsa om det inte var så. Men jag baserar mina värderingar på väldigt starka grunder som jag hittar inom mig själv, inte i andra. Fast jag värderar ju naturligtvis andras åsikter, och det betyder en massa.

Ni släppte nyligen videon till ”Blow your trumpets Gabriel”. Kan du berätta om den?
- Jag ville att den skulle vara mer konstnärlig. Ärligt talat så ville jag inte göra en skräckfilm, även om den kan uppfattas på det viset av en del. Den har en massa symbolism som överrenstämmer bra med titeln. Den är väldigt stolt, stark och handlar om frihet. Den har den gråa vargen som återkommer, och den tycker jag symboliserar oberoende.
Jag visade faktiskt videon nyligen för en journalist. Jag tycker det är underhållande att se andras reaktion på videon. Att man lite ser det genom deras ögon. Eftersom jag var med under skapandet så blir jag ju inte så objektiv, och då är det bra om man kan se andras reaktion.

Har ni producerat den själva?
- De senaste 5-6 videona har vi skapat ihop med Grupa 13 från Polen. Och vi känner varandra, de är bra personer. Jag kan komma med helt galna idéer och de gör så att det fungerar. Budgeten är ju oftast limiterad, men de gör så man får valuta för pengarna.

Tror du du uppväxten i Polen påverkade din musik?
- Det gjorde den. Den lärde mig att kämpa. Det hjälpte mig att slåss för mina drömmar, att fullfölja dem. Det är definitivt en fördel att växa upp i en strikt, kommunistisk regim. Officiellt kan jag säga att all totalitarism är skit, men det gjorde mig till den jag är. Så på ett sätt är jag ju även tacksam för det.

Du insjuknade ju i leukemi 2010, hur mår du idag?
- Idag är jag faktiskt lite bakfull, vilket är bra och dåligt på samma gång. Jag känner mig sliten, men det är skönt att släppa loss ibland. De senaste veckorna har varit väldigt intensiva så jag behövde verkligen den här kvällen.
Generellt sätt mår jag väldigt bra. Jag är väldigt uppåt, och det känns som jag är ”on fire”.

Writer: Hanna Hultman
I don't have Facebook


|Home|