Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
W.A.S.P @ KB Malmö 3/11 | FESTIVALPHOTO
 

W.A.S.P @ KB Malmö 3/11

 Betyg

Review282_test22

Ett svettigt och utsålt KB utan Siwert Öholm


Kön slingrar sig runt hörnet på KB vid insläpp. Det är en mörk iskall tisdagskväll och kylan tär på öronen. Det är härligt att se så många ute en kall och stilla tisdag. Men så skall ett av världens mest kontroversiella och mytomspunna band W.A.S.P ställa sig mitt i Malmö på Kulturbolagets mysiga scen. Det är några år sedan de äntrade skånsk mark. Senast var det mejeriet som fick besök 2007. En spelning som inte var helt hundra.

Det tar inte många minuter innan kroppen är varm och öronen har återfått blodcirkulationen. KB onödigt varma lokal gör en svettig en hel timme innan spelningen! Denna mörka kväll fanns det inte något förband med på programmet. Istället hade KB kungligt besök av Orvar Säfström (Nirvana 2002) som var kvällens DJ. 350Kr för ett band utan support är lite väl mycket kan tyckas men det tänkte man inte på när det spelades underbar musik.

Trettiofem minuter efter utsatt tid gick då W.A.S.P upp på scenen. Det är lagom trångt men inget större gruffande trots att det var utsålt. På vissa sätt är det bättre. Du blir självklart inte krossad, och man får känslan av en klassisk spelning mer än en metal konsert. Vilket innebar att man kan njuta av musiken bättre.

Det första som slår mig när Blackie Lawless ställer sig vid sitt mickstativet inringad av flertalet monitorer, är att han ser yngre ut mot de tidigare gångerna jag sett han de senaste tre åren. Han är smalare och ser mycket fräschare ut. Han ser inte bara bra ut utan han låter och ser mycket piggare ut. Blackie är kanske inte en stilikon inom rockvärlden men klär sig denna gång rätt snyggt och de klassiska sågkling-armbanden har han tagit på sig igen. Bortsett från sina svarta kläder och nitbeklädda skinntröja så har han fortfarande på sig världshistoriens fulaste boots. Har han snott de grishud-klädda bootsen med fransar från en förvirrad cowgirl måntro? Tur är väl det att det inte är grisfötterna som sjunger!

Till skillnad från senaste Skånebesöket så finns det inget gungande mickstativ eller annan rekvisita på scen som hindrar Blackie från att koncentrera sig på både sången och spelandet. Istället för en massa otymplig dekor har de bytt ut backdropen mot en filmskärm. På den visades det musikvideos och liveklipp från 80-talet. Detta förhöjde stämningen ofantligt. Genialiskt drag.

Ljudet är riktigt bra och hela gänget låter bra. Alla visar vad de kan utan att slänga in en massa onödiga ensamsolos. Gitarristen Doug Blair, bildigt talat lyser upp! Med en gitarr med en massa lampor på och en annan gitarr med laser. Kanske den häftigaste jag någonsin sett. Slår nog D-A-Ds Stig Pedersen 2-sträng basar. Den hade laserstrålar som följde strängarna på halsen och en stor sågklinga roterande.

Halvvägs in i spelnigen rinner svetten av både killarna på scenen och på publiken. En publik som var väl blandad i ålder och kön. En stor fläkt bärs upp för att hindra bl.a Blackie från att kollapsa av värmeslag. Detta är något som personalen allt för ofta tycks göra på en rockkonsert. Varför finns de inte alltid på golvet (finns ju plats) om det alltid är så sinnessjukt varmt där inne?
Det sjungs med och tjoas. Händerna är i luften större delen av konsertern och undertecknad står och gungar på tårna så länge tills känseln försvann i dem. Tempot är högt och ibland känns det lite för fort.
Fruktansvärt kul att se Blackie på bra humör för en gångs skull. Han är tillmötesgående och lägger tom in lite mellansnack, något som är väldigt sällsynt från hans sida. Har sett de gå på scen, spela för att sen gå av utan att yttrat ett enda ord. Ikväll hade han bra kontakt med den nära publiken.

Det bjuds på hits efter hits. Snabba och långsamma. The Idol är ett mästerverk och framförs likvärt. Ett mästerverk. Gitarrsolot i låten är magnifikt. Det är intressant, snyggt och välorganiserat. Doug rör sig runt på scenen istället för att frysa fast på en punkt. Tätt efter drar de igång Take Me Up från Dominator. En otroligt bra och känslig låt. Dessa två låtar passar ypperligt ihopa. Tydligen så strök de Headless Children som skulle vara mellan de två men det var inget som saknades. Trots att det är en av de bästa låtarna de gjort så har de en så stor låtskatt att det finns plats för annat. Men varför den ströks från listan fick undertecknad inte reda på.

Trevligt att få höra så många klassiker som Texas, I Wanna Be Somebody och Wild Child blandas med nya låtar från Dominator och brännheta BABYLON. De spelade bara Babylon´s Burning från dagsfräscha plattan men desto fler från Dominator (som i min mening är en starkare skiva).

Ingen lämnar lokalen besviken. Visserligen var det många som skrek efter ANIMAL men den låten har inte framförts på ett årtionde. Låten är för vulgär anser Blackie Lawless. Alla var på toppenhumör. Glada miner och vakterna var på bra humör. Trevliga vakter smittar av sig och stämningen är som den ska vara på en konsert.



ON YOUR KNEES / REAL ME
L.O.V.E. MACHINE
CRAZY
BABYLON´S BURNING
WILD CHILD
HELLION / DOCTOR / SCREAM
ARENA OF PLEASURE
CHANISAW CHARLIE
THE IDOL
HEADLESS CHILDREN (STRUKEN)
TAKE ME UP
I WANNA BE SOMEBODY
------------------------------
HEAVEN´S HUNG IN BLACK
TEXAS

Review282_test23

Writer: Stefan Vohnsen
I don't have Facebook


|Home|