Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Sävsjöfestivalen 2009 | FESTIVALPHOTO
 

Sävsjöfestivalen 2009

Sävsjöfestivalen 2009

Sävsjöfestivalen är en blandad mix på två dagar, denna recension handlar bara om dag ett; hårdrockdagen.

På affischen står det COVERED CALL, BULLET, HYSTERICA och SAXON. Japp, du såg rätt, SAXON spelade på den småländska vischan. Festivalen är allt annat än ny och börjar bli ett namn, ett bra större event än vad som kan erbjudas i Jönköping.

COVERED CALL
Först ut är COVERED CALL vid 20.30. Alldeles för tidigt för detta trevliga och kapabla band. Herrar Joel Carlsson och Morgan Rosenquist, gitarr, basisten Thomas ”Tholle” Thulin (SPEARFISH, HEP STARS), trummisen Ronny Svanströmmer och välbereste sångaren Thomas Vikström (ex. SILENT MEMORIAL, THERION, ex. CANDLEMASS, ex.TALK OF THE TOWN etc.)har kemi. De tuffar igenom nio låtar och det är underhållning i min stil. De har verkligen fått till det med låtar som ”The Money Never Sleeps”, ”Never Again”, ”All Because of Me” och RITCHIE KOTZENS gamla dänga ”Shine”. De gör inte bort sig i övrigt heller men de andra låtarna avslöjar att det är ett genomgående beat i musiken, en likhet i takten, som kan ses som avsaknad av variation i vissas öron. Den som vill se en driven basist kan kolla in Tholle, han imponerar varje gång, och börjar snart likna BILLY SHEEHAN på alla sätt, hehe. Med en ny skiva på gång, förnyat självförtroende, och en del gigs för att vara ett småländskt stockholmsband så kan detta vara början på en ny stor utlandsexport inom svensk hårdrock. COVERED CALL ladies and gentlemen, se dem på Eksjö Stadsfestival i slutet av augusti om du har chansen.

BULLET
Jahapp. Jag är nog kanske lite för luttrad för detta. Vi tar 75% AC/DC, mixar det med 25% ACCEPT, kastar in en sångare som kan misstas för Messiah Marcolin på avstånd samt förser alla med moppemustascher i stil med Joey Tempest på Rock SM 1982. Det går nog inte i nyktert tillstånd. Men efter att ölförsäljningen pågått en bra stund så diggar publiken det hela. Men inte jag. Jag har sett det förut, KROKUS gör det bättre, många har gjort det sedan 80-talet och det brukar inte vara så länge. Ett troligt dragplåster på festivaler blir de nog ändå och de kan vara Sveriges svar på IRON MAIDEN i VM i att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, vilket gav dem förbandsgigget på AC/DC nyligen. Vi får se hur det går, jag önskar dem lycka till i all fall.

HYSTERICA
Jahapp. Tillbaka till avdelningen vinnande recept i blandning. Brudar med instrument i (ganska lite)läder och nitar. Det började med RUNAWAYS, fortsatte med GIRLSCHOOL och ROCK GODDESS och det kommer alltid några nya varje årtionde. De är inte så många i damligan, lustigt med tanke på att de drar mycket folk. För dra ihop ett gäng fulla grabbar och släng upp HYSTERICA på scen, det funkar säkert varje gång! Men musiken, det är inte direkt några mästerverk de har lirat ihop. De verkar dock ha humor med tanke på artistnamnen; Annie De Vil (sång), Bitchie och Rock Zilla (gitarrer), SatAnica (bas) och Hell´n (trummor). Fast efter tre till fyra låtar med MANOWAR möter SMURFAN och dovröstade Sabina Classen (HOLY MOSES) uppsöker jag hellre öltältet. Fast publiken, 90% grabbar, stannar tålmodigt kvar och tittar allt vad de orkar. Måhända blir de inte så långlivade som GIRLSCHOOL, men de kommer att dra många herrar från öltälten.

SAXON
Mer 30 år efter att SON OF A BITCH och COAST slog ihop sina påsar turnerar fortfarande Barnsleys stoltheter SAXON vidare. De släpper skiva efter skiva trots att många räknade bort dem efter dippen på slutet av 80-talet/början av 90-talet. I frontlinjen står alltjämt myten Peter ”Biff” Byford. Han ser gråhårig ut på håll men när denne långe herre tar till orda och moshar, då lever publiken med. Övriga i bandet är trotjänaren och andre originalmedlemmen Paul Quinn, gitarr, återkomne trotjänaren Nigel Glockner, trummor, samt de ”nyare” Nibbs Carter, bas, och Doug Scarratt, gitarr. SAXONS fördel är att de har funnits i evigheter, och släppt så många skivor att ursprungsfansen är gamla nog att ha med sig de egna barnen på konserterna. Samtidigt är namnet och musiken idag tillräckligt legendarisk för att nya fans ska tillkomma varje år. Ett bra läge, men hur förvaltar de arvet?
Med blinkande blåljus drar introt till nya hiten ”Batallions of Steel” igång. Bra val och dessutom heter turnén Batallions of Steel Tour. Det som slår mig är att Biffs röst låter ansträngd, men också att han döljer det riktigt bra. För att få igång det hela så kör de ”Heavy Metal Thunder” direkt efter, den som inte går igång på den låten är död. Tyvärr slösar de tid på ganska alldagliga ”The Demon Sweeney Todd” därefter, jag säger förslösar eftersom de bara kör ca 1 timme och tio minuter. Sedan följer en kavalkad av ganska kända låtar, Biff säger att de ska tillbaka till Sverige och då inte kan köra samma låtar igen, men att de har tillräckligt med titlar att välja på. Sant, men vill inte fansen ha annat än ”Killing Ground” och ”Dogs of War”? Jag vill det och blir helt enkelt upprörd över att de inte kör vare sig ”747 (Strangers in the Night)”, ”Crusader”, eller ”And the Bands Played On”. Men de kompenserar sig med ”Rock´n´Roll Gypsy” från underskattade ”Innocense Is No Excuse”. Det blir totalt 14 låtar denna afton, inklusive gamla godingar som ”Stallions of the Highway” och ”To Hell and back Again”. Exhibitionistsolot av Doug lämnar mycket övrigt att önska, det låter helt enkelt inget vidare. Fast resten får en paus och kan ladda på för fullt. Som en liten gest får BULLET komma upp på scen och skråla med i avkopplade mikar till ”Wheels of Steel”. Extralåtarna blir ”Princess of the Night”, trista nya singeln ”Live to Rock” och ”Denim and Leather”. De gör nog vad de ska, men det är svårt att göra SAXON rättvisa på 70 minuter, det finns ju så många härliga låtar. Jag gillar det, men vill ha mer tid av ett huvudband!
Sammanfattningsvis har Sävsjöfestivalen gett valuta för pengarna, och jag åker hem med funderingen ”Vad ska de hitta på för att dra mer folk 2010?”. Jag ljög om jag påstod att jag inte är nyfiken. Hårdrockdagen verkar ha varit mycket välbesökt, vilket gör att de säkert satsar inför nästa år. Det gillar jag, för vi vet ju alla vilken musik som drar mest folk!

Writer: Mikael Johansson
I don't have Facebook


|Home|