Join Festivalphoto at Faceboook
Follow Festivalphoto at Twitter
Watch our festival videos at Youtube
Follow Festivalphoto at Instagram
Intervju med SATOR på Helgeåfestivalen | FESTIVALPHOTO
 

Intervju med SATOR på Helgeåfestivalen

Intervju med Kent Norberg och Chips Kiesbye från SATOR.
På Helgeåfestivalen fick jag chansen att sitta ner med delar av det nostalgiska rockbandet Sator. De dubbla frontmännen och gitarristerna Kent och Chips pratede festivalminnen. En mycket trevlig pratstund tidigt på fredagskvällen.
Samtalsämnet riktade in sig just på festivalspelningar eftersom det är festivaltider nu.


Festivalphoto:
- Ni har kört på nu i över två decennier.

Chips:
- Sen, sen Sator är det 1988 va?

Kent:
- Nja, 1987 egentligen!

Chips:
- 87 var det tydligen!

Festivalphoto:
- Vad är drivkraften till att fortfarande köra på som ni gör?

Kent:
- Vi har ju jävligt roligt.

Chips:
- Ja det är ju det!

Kent:
- Vi älskar att hålla på med musik.

Chips:
- Vi har en ambition att bli bättre också. Det tar tid.

Kent:
- Vi är ju bättre nu än någonsin och folk tycker att vi är bra. Hade vi känt oss
gubbiga och…

Chips:
- Ja om vi börjar rosta ihop och gå sämre och sämre.

Kent:
- Då hade vi lagt av liksom. Det går fortfarande bra. Folk vill se oss liksom. Det här är det roligaste som finns så att… det är drivkraften. Vi blir inga miljonärer. Det vi visste väl det redan när vi signade på för det här livet.

Festivalphoto:
- Ja men det handlar mycket om det där med att stå på scenen. Kraften man får där… Hellre det än att stå på ett lager och slita ut sin rygg för ingenting.

Kent:
- Absolut. Vi är ju såna som liksom folk tycker – Aa va tråkigt att bo på hotell och åka runt i buss, men vi tycker det är roligt.

Festivalpgoto:
- På senare tid har ni mer eller mindre återuppstått och kört många festivaler. Hur är det att gå upp inför en publik som troligen aldrig varken sett eller hört Sator innan?

Chips:
- Det är faktiskt fler som hört oss än vad vi trodde. Asså det är väldigt många som lyssnade på oss på 90-talet men var för unga för att gå på våra konserter som kommer fram och säger –Äntligen fick jag komma och se er! Så det är inte bara nya fans. Sen har vi de där jävlarna som varit med sen då… som går ut två gånger om året och då går dem på något dem känner igen.

Festivalphoto:
- Decibellagen är under luppen nu igen. Kommer ytterligare en decibelsänkning påverka livemusiken och isåfall hur?

Chips:
- Jag tycker det suger. Det är va fan… det är ju klart det finns någon gräns men när det börjar liksom bli så att man kan stå och småsnacka framför sen så!

Kent:
- Va fan, folk delar ut öronproppar och grejar. Va fan nån slags jävla…

Chips:
- Folk får väl ta sitt eget ansvar.
Sen festivaler asså. Det blir aldrig så där att det trycker på som i en liten lokal så jag förstår inte på den där hysterin.

Festivalphoto:
- Vad tycker ni om mindre och mer familjevänliga festivaler som Helgeåfestivalen vi är på nu?

Kent:
- Absolut toppen. Allt är bra

Chips:
- Ja dem här små är ju, de är olika saker. Man kommer till ny ställen man aldrig hört talas om. Hade aldrig hört talas om Knislinge nämnas någonsin tidigare innan vi kom hit för två år sedan. Även allt runt omkring är intressant. Sen är det alltid folk man känner

Kent:
- Det ser olika ut på olika festivaler. Vi kan spela där, vi kan spela på en sån festival, på en nattklubb eller vad fan som helst. Vi är in showbusiness.

Chips:
- Vi passar ju faktiskt in på och kan komma undan med att spela på festivaler som Sweden Rock och vi kan även spela på såna hära…

Kent:
- Som imorrn skall vi spela på Gutter Island i Danmark som är renodlad garage/punk festival.
Chips:

Men vi kan även spela på after ski i sälen och det kan funka bra. Vi är kameleont. Man väljer ut några låtar. Spelar man på after ski inför en massa småbarn så börjar man ju inte med fuck you!

Kent:
Vi har ju gjort en massa skivor vi har blivit ganska breda och vi spelar vad vi vill. Vill folk att vi ska spela på after ski så gör vi det. Vill folk vi ska spela på en punkfestival så gör vi det.

Festivalphoto:
- Vilka festivaler vill ni spela på som ni tidigare inte spelat på?

Chips:
- Woodstock.

Kent:
- Reading

Chips:
- Ja Reading vore kul om den finns kvar?

Kent:
- Sen finns det säkert några härliga, gigantiska festivaler i Sydamerika. I Argentina där dem gillar vår sorts musik.
Chips:

- I Sverige har vi spelat på dem flesta. I alla fall de större festivalerna. Men det kommer ju nya hela tiden också.

Festivalphoto:
- Vad är ert roligaste festival minne?

Kent:
- Jag brukas säga att det är liksom första gången vi spelade på Roskilde 88. De var liksom det första riktigt stora vi gjorde. Vi hade dragit fulla hus på klubbar i Sverige och så kommer man till Roskilde och bara fyller ett tält.

Chips:
- Det kände som om alla som sett oss under två år kom till Roskilde och helt plötsligt stod det 20.000 personer, fan liksom. Ja just det, det var andra gången det var 20.000 personer men första…

Kent:
- Ja vad kan det vatt? 5.000? Man bara (suckar med en lättnad)

Festivalphoto:
- Tänker ni ofta tillbaka till den tiden?

Kent:
- Näe, men det var roligt. Vi har hjort mycket andra roliga grejer.

Chips:
- Det gör vi fortfarande. Vi var i Tyskland nu och spelade inför 16.000 personer.

Kent:
- Men jag tror det var roligast eftersom det var första gången.

Chips:
- Vi hade inte riktigt hajat att vi liksom höll på att bli stora. Vi tyckte att vi bara jobbade och jobbade sakta uppåt. Det var inte liksom –Oj nu small det till! Men där var det –ojoj det är kanske något på gång? De kanske gillar oss?

Kent:
- Och då hade man varit på Roskilde som besökare året innan liksom. Då hade man inte tanke på att man skulle spela där själv nästa år!

Festivalphoto:
- Om vi vänder på det och säger det sämsta festivalminnet?

Chips:
- Det är dem där det spöregnat hela dan. Då är det inte kul någonstans. Kent:
- För ett par år sedan när vi spelade i Dalarna, det verkligen spöregnade hela dagen, från morron till kväll och även när vi spelade.

Chips:
- Men själva spelningen var rolig endå. Man tyckte nästan synd om folk som bara stod där. Vi sa att -Ni får gå hem. Det är helt ok.
Vi spelade någon gång i i Östersund också när det snöade, om det var lillyran? Det var minus 4 grader… åh fy fan.

Festivalphoto:
- Om ni ser tillbaka de senaste tio åren bara, hur ser ni att ni har utvecklats som band?

Kent:
- Vi har blivit bättre.

Chips:
- Aa vi har blivit bättre på… Aa vi har blivit bättre på att spela.

Kent:
- Sen har vi blivit bättre på att ta hand om varandra. Vi har blivit snällare och omtänksamma mot varandra. Vi har mycket roligare. Sen är det alltid skoj när vi är ute liksom. Förr var allting så himla allvarligt. Nu är allting skoj liksom.

Chips:
- Förr var det stort skivbolag.

Kent:
- Ja nu ska ni göra de och de och vi ska göra TV här och göra en ny skiva, du vet. Nu är det bara på våra villkor.

Chips:
- Ja nu är vi ju eget skivbolag. Egna bokningar. Vi tar allt. Vi gör precis som vi vill. Vill vi inte spela så gör vi inte det.

Kent:
- Ähe det går inte jag ska på semester, mina ungar eller nått sånt skit samma. Och då säger alla Ah visst. Det är lugnt.

Chips:
- Men förut på nittiotalet då skulle det bli surt om någon bara säger –Äh jag kan inte, morsan fyller år!

Kent:
- Morsan har dött! -Va ska du på begravning? Vi har ju en spelning!

Festivalphoto:
- Hur ser en vanlig dag ut i turnébussen

Chips:
- Jaha det händer inte så mycket!.

Kent:
- Man vaknar på något hotell. Käkar frukost. Sätter sig i turnébussen.

Chips:
- Kollar filmer eller lyssnar på musik och snackar strunt.

Kent:
- Mycket strunt. Stannar på en mack. Tar en kopp kaffe. Pissar…

Festivalphoto:
- Vem bestämmer musiken?

Chips:
- Ofta den som kör. Men alla har veto. Vi har alla ganska lika musiksmak.

Kent:
- Nu mera tittar väl rätt mycket på film och nu har vi alla spotify i telefonerna
så man kan sitta och lyssna på sin musik.

Festivalphoto:
- Om ni fick gå tillbaka i tiden. Skulle ni göra något radikal förändring med någon av de tidigare albumen?

Chips:
- Egentligen inte. Dem är ju en produkt om vem man var då.

Kent:
- Tidsdokument liksom. Man skall inte hålla på och se bakåt. Man kan alltid säga att den där låten är en vers för lång, eller den är för kort.

Chips:
- Det är inget album man är missnöjd med, det finns ju låtar man är missnöjd med.

Kent:
- Ja. Sen kan soundet förändras å sånna där grejer…

Chips:
- Jag tycker det är lite charmigt att dem är lite tids…

Kent:
- Att dem är lite dåliga? (skrattar)

Festivalphoto.
- När jag tänker Sator, tänker jag på Nilecity när Robert Gustavsson sladdar runt i sin PV. Är det en rättvis bild av Sator?

Kent:
- Ah just det, det är den där yngre generationen då…

Chips:
- På sätt och vis. Har inget emot det. Både jag och Kent har ju varit figurer i Nilecity. Det är en ära.
Det är även Schyffert som gjorde våra tidigare videos. Så att det var inte så att man trodde att de skulle driva med oss. Vi kände ju dem redan innan… Innan han blev Nilecity.

Festivalphoto:
- Vi avslutar med tre snabba.

Festivalspelningar – Klubbspelningar

Chips:
- Det är en blandning av dem. Det är det som är grejen att det aldrig blir lika.

Kent:
- Det som är fördelen med festivaler är att vi kan se andra band.

Chips:
- Är det så att man inte hinner se dem så hinner man i alla fall hänga lite, snacka lite. På det viset är festival lite roligare

Festivalphoto:
- Sova på Hotell – Källarlokal

Chips/Kent (samtidigt)
- Hotell hehe. Ju lyxigare ju bättre.

Festivalpgoto:
- Ur er vinkel från scenen. Kravallstaket – Stagediving

Chips:
- Kravallstaket för folk gör illa sig.

Kent:
- Och de välter mickar och man har nästan fått tänderna utslagna när folk ramlar in i ens…

Chips:
- Ja det vart enorma problem med det där ett tag. Nu har det faktiskt lugnat ner sig.

Kent:
- När vi började bli stora så bara. –Vafan va ska dem ha kravallstaket för. Vilka tror dem att dem är? Och så gick det åt helvete flera gånger.

Chips:
- Folk bröt benen och revben… Det är farligt. Äh kravallstaket blir det.

Festivalphoto:
- tack så mycket för er tid.

Chips:
- Tack

Kent:
- Tack

Writer: Stefan Vohnsen
I don't have Facebook


|Home|